I'm proud of myself
Jag måste få säga att jag är så stolt över mig själv och det utan att ha dåligt samvete.
Vi lever i ett land där man inte ska tro sig vara nåt och där man inte får skryta över sig själv, varför? det skönaste med att bo utomlands är att man får vara stolt över sig själv, man får vara bra. Jag tror aldrig mitt självförtroende varit så bra som när jag bodde i London och ändå var detta en tid med osäkerhet och diverse prövningar. Jag var nyutbildad och ny i ett land som hade ett helt annat sätt att undervisa. Jag kom till ett nytt land där jag nästan inte kände någon och jag tvingades prata engelska, ändå så mådde jag så bra och hade bättre självförtroende än någonsin.
Jag är nyss hemkommen från gymmet och har precis avklarat en löptur på 1h och 5min och jag kan inte ens minnas när sist jag sprang så länge på en och samma gång. Jag sprang med motstånd och intervaller och var nära att ge upp både en och två gånger. Men såhär minus 540 cal senare så är jag glad att jag höll ut. Det går alltid att jämföra sig med andra och gör jag det så inser jag jämt att äsch det var väl inte så märkvärdigt det finns ju dem som springer dubbelt så fort. Visst det finns alltid dem som är bättre och så kommer det alltid att vara såvida man inte är världsmästare så varför kan jag inte få klappa mig på axeln och säga bra kämpat Madde du klarade över en timmas löp. Jag har iaf insett en sak och det är att om jag någonsin ska förbättras och härda ut med min träning så måste jag få vara stolt, vad finns det annars för motivation? Så hädanefter ska jag vara stolt över alla träningspass jag gör, det finns alltid dem som är bättre och tur är väl det :)
I fredags hade vi utbildningsdag med jobbet och det var mycket intressant. Vi lyssnade på en föreläsare hela dagen och han var toppen. Vad skoj det är att gå på en föreläsning och få betalt för det och att desutom kunna känna igen sig i alla situationer han pratar om. När jag pluggade förrut så hade jag inga erfarenheter att gå tillbaka och känna igen mig i som jag har idag. Efteråt hade vi afterwork på jobbet för att sedan gå på 3 rätters middag. Det var mycket trevligt med levande musik och god mat och trevligt sällskap. Efter det åkte jag och 2 av mina ex-kollegor ner på stan och svirade loss på dansgolvet. Vi hann med 2 olika ställen innan det var dags att gå hem.
I fredags hade jag och Tomek varit tillsammans i 2 år så vi firade igår kväll istället med god mat och levande ljus. Kan inte fatta att det "bara" var 2 år sedan vi träffades.. tycker det känns som det var mycket längre sen. Det kan ju ha att göra med att vi flyttade ihop så snabbt och att vi bott i 2 olika länder och på 4 olika ställen :)
Vi lever i ett land där man inte ska tro sig vara nåt och där man inte får skryta över sig själv, varför? det skönaste med att bo utomlands är att man får vara stolt över sig själv, man får vara bra. Jag tror aldrig mitt självförtroende varit så bra som när jag bodde i London och ändå var detta en tid med osäkerhet och diverse prövningar. Jag var nyutbildad och ny i ett land som hade ett helt annat sätt att undervisa. Jag kom till ett nytt land där jag nästan inte kände någon och jag tvingades prata engelska, ändå så mådde jag så bra och hade bättre självförtroende än någonsin.
Jag är nyss hemkommen från gymmet och har precis avklarat en löptur på 1h och 5min och jag kan inte ens minnas när sist jag sprang så länge på en och samma gång. Jag sprang med motstånd och intervaller och var nära att ge upp både en och två gånger. Men såhär minus 540 cal senare så är jag glad att jag höll ut. Det går alltid att jämföra sig med andra och gör jag det så inser jag jämt att äsch det var väl inte så märkvärdigt det finns ju dem som springer dubbelt så fort. Visst det finns alltid dem som är bättre och så kommer det alltid att vara såvida man inte är världsmästare så varför kan jag inte få klappa mig på axeln och säga bra kämpat Madde du klarade över en timmas löp. Jag har iaf insett en sak och det är att om jag någonsin ska förbättras och härda ut med min träning så måste jag få vara stolt, vad finns det annars för motivation? Så hädanefter ska jag vara stolt över alla träningspass jag gör, det finns alltid dem som är bättre och tur är väl det :)
I fredags hade vi utbildningsdag med jobbet och det var mycket intressant. Vi lyssnade på en föreläsare hela dagen och han var toppen. Vad skoj det är att gå på en föreläsning och få betalt för det och att desutom kunna känna igen sig i alla situationer han pratar om. När jag pluggade förrut så hade jag inga erfarenheter att gå tillbaka och känna igen mig i som jag har idag. Efteråt hade vi afterwork på jobbet för att sedan gå på 3 rätters middag. Det var mycket trevligt med levande musik och god mat och trevligt sällskap. Efter det åkte jag och 2 av mina ex-kollegor ner på stan och svirade loss på dansgolvet. Vi hann med 2 olika ställen innan det var dags att gå hem.
I fredags hade jag och Tomek varit tillsammans i 2 år så vi firade igår kväll istället med god mat och levande ljus. Kan inte fatta att det "bara" var 2 år sedan vi träffades.. tycker det känns som det var mycket längre sen. Det kan ju ha att göra med att vi flyttade ihop så snabbt och att vi bott i 2 olika länder och på 4 olika ställen :)
Falla fritt
Som vanligt går det flera månader medan mina inlägg men det är bara för att jag har så mycket för mig :)
Trivs fortfarande toppen i Östersund och måste nog säga att flytten hit är det bästa vi gjort. Vi är här för att stanna!
Visst saknar man alltid människor som inte bor nära en men ni är så välkomna så att komma och hälsa på oss. Har bytt jobb sen sist och måste säga att det känns riktigt bra på detta jobb med. Det är alltid svårt att lämna något bra för att byta till nåt man inte vet något om men jag har faktiskt kommit att trivas utmärkt med personal och barn och föräldrar. Ett bättre ställe hade jag inte kunnat komma till. Även här har jag kommit för att stanna.
I övrigt så jobbar vi för fullt både jag och Tomek. Jag på dagtid och han på nattetid. Han behärskar svenska bättre och bättre för varje dag som går. Den största utmaningen för mig är dock att försöka prata svenska med honom, det blir som så fel då man är van att prata ett annat språk. Som en kollega säger "engelska är det språk ni lärde känna varandra på" och det gör det svårt att bara byta.. det vet man ju bara hur svårt det är att prata engelska med svenskar.
Just nu passar jag på att lyssna på ljuv musik medan jag är ensam :)
Sköt om er!
