Avsked och saknad
Jag har alltid vetat att jag är dålig på avsked och att jag därmed har väldigt lätt för att sakna personer och ställen. Idag slog det mig att jag valt ett yrke som kommer att innebära väldigt många avsked med barn och föräldrar som man säkerligen kommit att tycka väldigt mycket om. Men kanske är det som det sägs att man skall utsätta sig själv för sånt som man har svårt för, så att man senare lär sig att hantera sådanna situationer bättre i framtiden.
Jag har till och med lätt för att sakna en bra bok efter att jag läst ut den, det känns nästan som att en hel värld har gått upp i rök. Kanske lite väl fjantigt vad vet jag? En sak är säker att jag kommer att sakna Arn och hans värld efter att jag är klar med den här boken. Ibland önskar jag så att jag fick leva i den tiden fast nog måste jag erkänna att man säkerligen är alldeles för bekväm för att leva under de förutsättningar som då rådde. Bara det här med att inte kunna kommunicera med folk, det kunde ta flera dagar innan man fått besked från någon, som idag skulle ta några sekunder via internet eller via mobil. Samma sak var det när det gäller resande, det tog över ett år att resa från Jerusalem till Sverige.
Ibland kan små saker göra en lite gladare, idag var det en skatekille som var kanske i cirka 12års ålder som sa tjena till mig och log. Jag blev så glad att jag knappt kunde förstå att det var mig han hälsade på. Nu ska jag ta och sjunka in i Arns värld ett tag.
