Funderingar..
Jag kanske har en konstig syn på vänskap, eller i alla fall ovanlig. Jag tycker att vänskap handlar mer om känslor och tankar än konkret handlande. Detta lät kanske oförståeligt men med det menar jag att bra vänner behöver inte vara vänner som man umgås ofta med. Jag har flera som jag bryr mig mycket om och som jag räknar som nära vänner än fast vi inte ses så ofta. På nåt vis så behövs inte det för då vi väl ses så känns det som tiden står stilla och vi vet att vi bryr oss om varandra ändå. Jag menar att man kan ju bry sig utan att jämt kunna visa det.
Men jag har två stora problem när det gäller vänskap och att umgås, nummer ett jag är alldeles för dålig på att våga föreslå saker och ta kontakt med mina vänner, och det sitter i ett dåligt självförtroende som jag måste jobba med ständigt. Herre guud det är mina vänner de handlar om, om de skulle tycka att jag stör så skulle de säga det och förresten kan man störa sina vänner? Det andra är att jag har väldigt lätt att vara ensam, kanske för lätt.. jag upplever inte ensamheten som något problem, såvida den inte blir total. De stunder jag väljer att vara ensam är kanske ändå de stunder som man borde vara med sina vänner.. för oftast är det stunder då jag inte mår så bra och väljer att sitta själv och tänka och gråta. På nåt vis är det också en slags bearbetning men det klart de kan ju inte veta vad jag gör ensam om jag inte berättar det heller. Tråkigt bara när ens vänner ser det som att man inte prioriterar att umgås och tror att jag inte tycker om att umgås med dem för så är det verkligen inte. Men nu kommer vi till det igen, hur kan de veta det om jag inte säger att det är så. Det är så lätt i vänskapsrelationer att någon känner saker utan att berätta det och då kan mycket gå till spillo för att man helt enkelt inte tar upp det.. då rinner det liksom ut i sanden o blir till en sån stor grej att man tillslut inte orkar ta upp det.
I alla fall så hoppas jag att alla vet hur mycket jag tycker om dem och att jag vet hur jag är och alla är vi olika. Jag kan umgås med nån en gång i halvåret men ändå känna en nära vänskap medan andra vill att man ska umgås flera gånger i veckan för att vara nära vänner.. men det är så det är alla är vi olika och har olika syn på vänskap.
Jag förstod att du tänkte så där. Det är många som har den synen. Det har jag också - delvis, men det gäller mest när man bor långt bort ifrån varandra. Tänker och känner t ex så om mina kompisar i Haparanda, men är det ett hus emellan så brukar man kunna ses oftare. Alla är vi olika och jag är en sann lagspelare. Vi får prata om det här när vi ses så blir det nog lättare att förstå sig på varandra. Sköt om dig! KRAM
Ja men då är det ju fråga också vad man anser med att umgås ofta. För jag umgås då inte med någon oftare än jag umgås med er så jag antar att det skulle göra mig till eremit. Men det är som du säger bättre att diskutera då vi ses. Kram