madelelina

Jösses vad slö och slapp jag känner mig nuförtiden.. det är ju ett smärre under att jag lyckades träna ikväll.
Igår gick det ju dock inte lika bra, fick kramp i magen redan halvvägs i simmandet så jag fick avbryta.

Skoldagen idag var rätt lång men effektiv.. tur att vi är så eniga :) och Nina håller i pennan så hon bestämmer, eller hur var det nu igen? :) Jhonny körde sina imitationer av Pennlert så jag hade svårt att hålla mig för skratt när han drog på med värmländskan.. hur vi nu kom in på han mitt upp i allt? :P Vi funderade ifall han säljer sin "gula bok" svart på sena kvällar till studenter?? haha snacka om att diskutera relevanta saker.

I helgen är det BIGparty.. ska bli skoj. Synd bara att inga av mina kompisar hemifrån eller från andra orter i Sverige kommer.. men vi får väl ta igen det en annan gång då det passar alla bättre.

Nu ska jag nog fortsätta se på Greys.. som jag är helt såld på.

i våren!! Jag älskar verkligen våren och det har jag alltid gjort.. vissa säger att det beror på att man är född under den årstiden men jag har svårt att tänka mig att jag inte skulle ha älskat våren ändå.
Igår cyklade jag förbi en nyklippt gräsmatta.. åhhh finns det något ljuvligare än doften av en nyklippt gräsmatta??

Har för övrigt 37 obesvarade samtal på min mobil.. jag undrar hur lång tid det ska ta innan han inser att det inte är någon vits att ringa, för som han skriver i smsen jag kommer att vara lika döv och stum även i fortsättningen.

Vilken underbar födelsedag jag fick. Den kunde knappast ha börjat bättre.
Tillbringade den med mina sötisar på förskolan. Var jättenervös natten innan och fick därför inte så mycket sömn. Då jag vaknade var jag så trött att jag smorde på smörkrämen på tårtan och glömde helt att ta loss bakplåtspappret.. men det gick rätt så bra ändå.

Det var världens underbaraste väder och vi var i princip ute nästan hela dagen med barnen. De var så gulliga och rara och jag insåg verkligen hur mycket jag saknat dem. Jag anser att  jag inte kunde fått någon bättre födelsedagspresent än att få vara där och träffa alla samt tjäna lite pengar med. En kille frågade om jag visste vem hans bästa fröken va? :) Hon är här på Kraman idag och har en silvrig klocka.. såå söt. Det märks verkligen på de små att tiden går, man hinner se mycket i utvecklingsväg på den lilla tid man varit borta. Jag måste verkligen dit snart igen så jag får träffa alla de andra som inte var där idag.

Sen då jag kom hem tog jag det lugnt ett litet tag för att sedan förbereda för kvällen. Tack så mycket för alla nära och kära som uppvaktade mig med sms, mail och vykort och presenter. Senare på kvällen kom också vännerna och förgyllde min dag ytterligare. Och sedan blir det storfest på lördag alltifrån 50 till 100pers. Spännande.

Helgen var underbar den med, det var super skoj att spela spel och umgås och ha det trevligt. Trevligt trevligt att träffa Lill igen. Biobesök blev det också, riktigt skojig film, blades of glory.

Igår var det lika vackert väder och jag och Jenny låg i gräset utanför universitetet och pluggade, nice!

Jag har väl bara inväntat tiden då jag inte startat en blogg tidigare.
Antar att det är nu först som jag verkligen är redo :)
Jag tycker ju om att skriva och svammla om ditten och datten så varför inte starta en blogg?
Har ju haft resedagböcker och andra dagböcker på nätet tidigare så då kanske det är lika bra att bli lika cool som alla andra och börja blogga.

Faktum är att jag tror att jag behöver det, skrivandet är som en terapi för mig och då kan det även finnas en mening med att folk kan kommentera det man skriver.. rent utvecklingspsykologiskt.

Jag har jättemycket att dela med mig av känner jag, speciellt då den här kursen hela tiden ger en tillfällen att börja fundera över hur samhället ser ut idag, vad som göms under alla fasader. Det faktum att så många människor, speciellt barn, lider. Sedan har jag börjat läsa en del intressanta böcker med som handlar om att finna sig själv och stärka sitt självförtroende, toppen. Men jag tar nog dessa diskussioner sen.

Det jag är mest inne på nu är såklart kanske inte helt oväntat för dem som känner mig, relationer. Jag har länge sagt att jag en vacker dag skall skriva en bok om relationer och den tanken känns oerhört lockande sådanna här dagar måste jag säga. Varför är relationer så kluriga och svåra att förstå sig på? Det som i vanliga fall vore ett bra sätt att hjälpa en vän på, omtanke och kärlek, är två helt förbjudna ord i min värld just nu. I alla fall inte märkbar omtanke och kärlek. Många har säkert frågat sig själva varför inte känslor bara kan försvinna?? Vad är det som gör att vi naglar oss fast vid någon som vi vet är fel? Man känner sig så maktlös när man hamnar i en stiuation som denna för om jag hör av mig så visar jag att jag bryr mig och då kommer han börja hoppas igen. Men vad ska man göra om man är den enda som lyssnar och förstår..? Åtminstonne har han inbillat sig det. Det hemskaste är nog att han tror att jag skiter i honom då jag inte svarar. OM han bara kunde förstå att det är just det jag inte gör, jag svarar inte för att jag bryr mig, han skulle bara få det värre om jag svarade.

Jag känner mig riktigt stark i mig själv för tillfället och framtiden ser jag ljust på.. det kan bara bli bättre!! Men vissa gånger är det ändå svårt att sluta tänka. Jag vet att jag tänker alldeles för mycket men man har ju ändå en magkänsla och den känslan säger mig att något är fel. Det är bara så synd för att oftast så stöter man på knepigt folk via nätet som man inte har så mycket att prata om i längden.. men då man väl stöter på någon som är normal och ärlig då är det en själv det är fel på.. en själv som agerar skrämmande. Varför?

Ja nu börjar jag snart överanalysera för mycket så det är nog bäst jag slutar för denna gången.
Men välkommna in i mitt röriga liv .. och kom ihåg att jag varnat er det är inget för känsliga strukturerade människor.