Effektiva dagar i Lappland
Nu så har vi kommit hem efter våran lilla minitripp till lappmarkerna. Det har verkligen varit lugnt och skönt samtidigt som det varit rätt så effektiva dagar. Fina och inspirerande förskolor har vi besökt. Kom på sen måndag kväll till Villis och har hunnit med att halka under bilen, sova på golvet för att jag lyckats paja sängen, äta mögligt bröd, dricka årets första glögg :), skrivit en hel del på vårt arbete, lånat 10kg böcker, shoppat på Ica Tallen :), klippt luggen, styrt upp en klassfest samt haft en hel del trötta kvällar och mornar. Vissa kvällar satt jag och Jenny o skratta framför datan för att vi var så trötta, allt var helt plötsligt skoj.
Bussfärden hem var också rätt speciell... började med att vi fick springa till bussen för att pappa inte kunde komma loss från jobbet (detsamma hände oss när vi skulle med bussen till villis, då hade jenny tappat plånboken så vi sprang till lassa i sista stund.. vi började vår lilla forsknings resa om stress med att stressa och nu slutade vi även den så :) nåt att ta med i vår rapport under metoden :))Iaf när vi väl kommit fram till busskuren så visar det sig att vi tre som stod där och väntade var de sista som fick plats. Vi fick tränga in oss med andra ord. I Åsele hoppade typ hela bussen av så då fick vi utrymme igen.. men då blev jag så sjukt nödig istället.. och ingen toa på bussen, typiskt. Sådanna bussar borde inte få finnas. Jag satt o spände mig ända tills Bjurholm, vilken lättnad måste jag säga, tro aldrig jag varit så tacksam över en toalett förrut. Sedan var busschauförren lite smårolig med, "Jag tappa tian i skon".. och en hund satt bakom oss och smackade.. trodde först det va killen bakom oss som hade konstiga ljud för sig. Och att man va sådär lite småtrött gjorde ju inte precis det lättare att hålla sig för skratt.
Kylan har vi med fått känna på och mycket med snö, tacka vet jag riktig vinter!!
Nu är vi laddade att bli klara med vårt arbete, är supernöjd med våra besök och det gav åtminstone mig den sista sparken i baken som behövdes för att verkligen komma igång på allvar. Inspirerad och råtaggad och intresserad kastar jag mig nu in i "stressens" värld på riktigt.
Förresten glömde ju berätta att jag nu skickat mina ansökningspapper till förmedlingen.. så nu kanske det inte dröjer länge innan de ringer nån.. hjälp blir nervös bara av tanken.. men ska bli spännande.
Bussfärden hem var också rätt speciell... började med att vi fick springa till bussen för att pappa inte kunde komma loss från jobbet (detsamma hände oss när vi skulle med bussen till villis, då hade jenny tappat plånboken så vi sprang till lassa i sista stund.. vi började vår lilla forsknings resa om stress med att stressa och nu slutade vi även den så :) nåt att ta med i vår rapport under metoden :))Iaf när vi väl kommit fram till busskuren så visar det sig att vi tre som stod där och väntade var de sista som fick plats. Vi fick tränga in oss med andra ord. I Åsele hoppade typ hela bussen av så då fick vi utrymme igen.. men då blev jag så sjukt nödig istället.. och ingen toa på bussen, typiskt. Sådanna bussar borde inte få finnas. Jag satt o spände mig ända tills Bjurholm, vilken lättnad måste jag säga, tro aldrig jag varit så tacksam över en toalett förrut. Sedan var busschauförren lite smårolig med, "Jag tappa tian i skon".. och en hund satt bakom oss och smackade.. trodde först det va killen bakom oss som hade konstiga ljud för sig. Och att man va sådär lite småtrött gjorde ju inte precis det lättare att hålla sig för skratt.
Kylan har vi med fått känna på och mycket med snö, tacka vet jag riktig vinter!!
Nu är vi laddade att bli klara med vårt arbete, är supernöjd med våra besök och det gav åtminstone mig den sista sparken i baken som behövdes för att verkligen komma igång på allvar. Inspirerad och råtaggad och intresserad kastar jag mig nu in i "stressens" värld på riktigt.
Förresten glömde ju berätta att jag nu skickat mina ansökningspapper till förmedlingen.. så nu kanske det inte dröjer länge innan de ringer nån.. hjälp blir nervös bara av tanken.. men ska bli spännande.
Kommentarer
Postat av: stina
ooh, känner igen den känslan! det är spännande minst sagt!
Trackback
