Att vilja ha den man inte kan få..
Undrar om det är nåt visst med jakten som gör att så många vill ha den killen eller tjejen som de vet att de inte kan få.. visst det är säkert nåt med jagandet som är spännande men det måste ju ändå vara andra faktorer som styr. Jag tycker det är synd att det ska vara så, så många som är så olyckligt kära då.. har insett att jag är nog lite så.. jag faller alltid för fel sorters killar, dem som inte faller för mig.. så rackarns jobbigt. Och man är ju inte så bra på att marknadsföra sig själv så att man tror att man skulle kunna lyckas få dem att ändra uppfattning och få känslor. Vissa människor säger att det tar tag för dem att få känslor men har man inte ändå någonting där i början? man kan väl inte va helt ointresserad och sen helt plötsligt ljusnar det.. har i alla fall svårt att se att jag skulle känna så.
Man skall vara kräsen när det kommer till kärleken.. men om den man tycker bäst om som sagt var inte tycker om en, ska man ta det näst bästa då? jag vet en massa svammel o kanske inte så mycke sanning i det eftersom jag inte vet vem som vore bäst för mig.. men tanken förbryllar mig ändå.
Alltid lika tråkigt också när relationer tar slut och man tror att man skall kunna vara vänner och det sedan rinner ut i sanden.. då har man svårt att se alla de här positiva sakerna som man varit med om.
