madelelina

Saker och ting blir verkligen aldrig som man tänkt sig.. det som skulle bli ett kärt återseende och oförglömliga dagar blev verkligen oförglömliga men dock inte av positiva orsaker.

Jag kan nog aldrig sluta att förvånas över människors grymhet. Ett är då säkert jag måste vara stark, stark nog att inte låta dessa människor påverka mig.. det är bara så synd att man alltid ska falla dit.. någon gång kanske man lär sig. Ett är då säkert mitt förtroende för människor ökar då inte precis..

För första gången så känns det dock som jag kan låta allt rinna av mig och inte ta åt mig alls.. visst nog kommer jag att tänka på vissa saker i framtiden och jag är medveten om att jag har mina brister som alla andra men somliga människor bara måste trycka ner andra för att de själva har dåligt själförtroende.. det är så tragiskt.

Så ännu en gång börjar jag mitt nya liv med nya insikter och mål.